Bryt ihop och kom igen

Eftersom att många bloggar har fallit i dvala (pik) så får väl jag stå för två inlägg idag. Idag var det världens snöfall med flingor stora som lapphandskar vid 10 tiden och sen vid 11 så sprack solen igenom molntäcket. Skit mysigt. Jag hade väldens lust att gå ut i snön och fånga flingorna i munnen som man gjorde när man var 5 år gammal.

Snön faller ner utanför balkongfönstret

Jyckarna laddar för promenad

Full fart från första början

Finaste Focus är stilla

Busa

Attack

Attack 2

Finaste Fritz är snögubbe

Sjukligt vacker!

Kapplöpning till matte

En räv och hans byte

Blicken som kan smälta en en djupfryst sjö

Den galna hunden

Vackert!

Mera bus.

Var lite över optimistisk med tid idag på den fotade promenaden, så jag kom nästan för sent till föreläsningen, men det var det värt. Det var så fint väder!

Bakade äppelpaj igår. GOTT!!

Ikväll ska vi till Vännäs! Jaaaa! Äntligen! Jag vill träna med min gamla skrutt nu. Jag har inte tränat någon lydnad med honom sen förra onsdagen så jag hoppas på att han ska vara peppad till tänderna, för sen på söndag gäller det! Det är jätte många ekipage i ettan. 26 st jämfört med 14 som det var i Umeå. Min största farhåga är att det är många jättegröna hundar som inte riktigt kan platsliggningen än och vill resa sig upp och busa. Jag vet att Fritz ligger bra, men det är ändå ett orosmoment. Jag vill verkligen ha ett första pris! Jag får helt enkelt se till att lita på min hund!

Focus börjar för övrigt ligga bättre och bättre. Sitt-stanna kan han jätte bra, men ligg-stanna är svårare, men nu kan jag stå 15 meter bort i en halv minut i alla fall. Stort steg framåt. Ska verkligen satsa hårt på platsligget så jag inte behöver bekymra mig över det när det väl är dags att entra tävlingsbanorna. Om han skulle ha en lika bra plats som Fritz så skulle jag vara supernöjd!

Ja, jag har nog inget mer (o)vettigt att säga för tillfället.

Tjing.

Den är verkligen det. Igår låg jag och besöket och pratade om lite allt möjligt, så kom vi in på hans familj. Han berättade att hans mamma har en cocker. Trevligt tänkte jag. Fortsatt så berättade han att de även körde agility men oftast inte tog sig runt för att hunden hela tiden ville springa av banan till matte. Då började det ringa lite klockor. Vad heter hunden? frågade jag. Molly, svarade besöket.

Hahaha… jag har alltså pratat rätt mycket med hans mamma i somras. Som det blir när man har samma raser så kan man gå fram till vem som helst och prata lite om hur det gått på tävlingar och så.

Denna kvinna med den röda cockern Molly är alltså inte helt obekant till mig, det är dessutom besöktes mamma. Världen är så sjukt liten!