Bryt ihop och kom igen

Det blev inte så stressigt smo jag hade tänkt mig igår. När vi kom fram till Vännäs visade det sig att det skulle vara hästhoppning på våran tid just den dagen. Surt när man åkt drygt 3 mil enkelväg för att få träna i ridhus :S Blev lite sur och tränade på parkeringen medan Lisa och Jenny tittade på hoppningen. Fritz som inte tränat på en vecka hade tokfnatt och bara vimsade på första kvarten. Efter det blev det mycket bättre, men jag hatar fortfarande momentet ”rutan”.

Jag hade alltså gott om tid på mig att duscha och göra mig i ordning här hemma. Sen promenerade jag tvärs över gatan där festen skulle hållas. Ylva hade gjort ett jättefint jobb och bakat pajer, fixat och donat. Bakat eget bröd till allihopa och fixat frågesport och grejer tillsammans med själva 30-åringens föräldrar. Gott var alltihopa!! En mycket trevlig tillställning.

Senare gick vi ut schlagerklubben. Vi fick faktiskt gå genom VIP-entren för att det var 30-års fest så vi slapp stå i ingångskön, men vi fick ändå stå i jackkön ett bra tag. Jag hamnade till slut med 2 st som jag pratat med några gånger bara och två som jag aldrig pratat med. Dessa var desstom två par. Femte hjulet kanske? Lite..fast de var jättetrevliga och vi dansade och pratade och hade jätteroligt. Det enda är att det är så JÄVLA högt ljud. Det slår lock för öronen efter ett tag och man är ju dum som inte tar med sig öronproppar. Det ska jag göra nästa gång. Påminn mig om det.

Idag sov jag till klockan 12 istället för att vakna 7 varje gång jag varit ut, och det är såååå skönt. Däremot har jag så sjukligt ont i mina fötter. Jag brukar ytterst, ytterst sällan gå ut två dagar i rad, så mina fötter värker som tusan. Jag går vingligare nu än när jag var onykter för att jag inte vet hur jag ska belatsta fötterna utan att det gör ont

Focus var förresten lite ostyrig på morgonpromenaden. Jag brukar köra koppellöst på söndagsmornar och det går alltid jättebra, men idag tyckte Focus att ALLA människor var jättetrevliga!! Han skulle rusa fram och hälsa på varenda en som gick förbi oss. Han ska dock ha cred för att han faktiskt stannade av i ruschen när jag sa åt honom på skarpen. Sen när man ropade glatt på honom kom han som skjuten ur en kanon. Godis och beröm. Men det var så irriterande att jag fick göra så på varje människa. Han brukar inte bry sig i vanliga fall om andra.

Ikväll ska jag i alla fall träna lydnad på Forslunda gymnasiet i deras växthus. Det känns så underligt hur Fritz har utvecklats. Förra sommaren blev han loj, obrydd och slö när jag tränade för ofta med honom. Hade vi haft uppehåll i en vecka så gjorde han sina livs lopp i agility. Men nu så blir han alldeles tokfnattig om man tränar för sällan. Tränar man regelbudet så går han i alla fall att styra. Jag klagar inte alls på hur utveckligen har gått, jag är mest faschinerad över att det går att bli en helt annan hund när det gäller arbetsvilja och ändå vara samma slappa hund när man är hemma.

Nästa lördag är det träningstävling i lydnad. Jag tyckte jag var så modig när jag anmälde mig till klass 2. Ska bli kul att se hur det går när rutan kommer att vara markerad med (mest troligt) sågspån. Vi har inte fått tag i något spån när vi har tränat så vi får väl se hur han reagerar på det (om han ens springer mot rutan). Känns i alla fall skönt att min väntan på tävling i stort sett är över nu. Jag vill komma igång!!

Eller nja.. just nu ska jag ligga i soffan med Fritz på magen och se skidor, den perfekta bakisaktiviteten!