Det är inte alltid så lätt
Idag när vi var och tränade i Vännäs så fick jag mig ett riktigt gott skratt. Det tack vare min älskade sötnos Fritz.
Ny taktik på rutan. Istället för köttbulle på pinne så provade vi ”leksak-inne-först-och-sen-ta-bort-metoden”. Det fungerade faktiskt mycket bättre. När jag tagit bort leksaken och Fritz sprang mot mitten ropade jag BRAAA och kastade leksaken. Fick tipset att jag skulle kasta precis innan jag sa bra för att leksaken skulle komma precis när jag belönade.
Följande hände:
Fritz sprang duktigt in i rutan,
jag kastade,
ropade bra,
Fritz vände sig om
och leksaken hamnade obemärkt bakom honom….
Hahaha… Det är inte alltid så lätt när man inte är lika snabb i vändningarna som en aussie eller bc 
Summan av träningen är i alla fall att jag är nöjd. Han fixade rutan sista gången direkt fastän den var flyttad så jag avbröt och Jenny tog bort konerna för mig bara för att jag inte ska förstöra när det går bra Jag och Jenny behöver varandra när det gäller sånt där. Både jag och hon har en tendens att överträna när det går som bäst. Hela tiden får vi säga åt varandra att sluta när vi är på topp, men bra att det finns någon som vågar säga att ”Lisa, nu är det faktiskt bra, sluta medan du kan”. Nyttigt!
Körde mycket uthållighet på fritt följ. Han kan bara han är på rätt humör är väl det man kan säga om momentet.
Bara för att jag ska peppa mig själv lite (och för att jag just fått alla sommarens filmer nedladdade) så ska ni få se våran debut i lydnad =) Platsen och tandvisningen är inte med. Det enda som filmades under den sekvensen är i stort sett bara gräs. Erika som skulle filma hade samtidigt hand om den då 13 veckor gamla Focus också. Hon hade det lite kämpigt Fick 10 på båda de momenten i alla fall.
137 poäng (nolla på ställandet). Ni får skratta om ni vill Jag skrattade för mig själv hela tiden efter läggande under gång =)
