Bryt ihop och kom igen

Jag ska faktiskt ta tag i en utmaning. Sjätte bilden, sjätte mappen…

När jag skulle titta i albumet så blev det den här bilden:

Den är från min och Robins 10-kamp. Jag vann Yatzygrenen med två segrar mot en.

När jag dock skulle ladda upp den så var den sjätte mappen en helt annan mapp, så ni får en till.

Den är tagen från lydnadstävlingen i höstas i Vännäs då jag och Lisa knep både första och andra placeringen med varsitt fint 1:apris.

Träning i Vännäs idag, men idag var det jag som fick träna mer än Fritz ska jag säga. Carin hade lovat mig att köra igenom mig på det fria följet och hjälpa mig lite när det gick så åt skogen i Rättvik.

Man märker ganska direkt hur grön jag egentligen är på lydnad. Jag tror att jag gör rätt, men när Carin påpekar saker så låter de mycket mycket logiska och bättre än vad jag hela tiden har haft för mig. Det är hur mycket som helst som jag inte tänkt på. Till exempel, jag tar alltid ett steg mot Fritz i halterna, jag går alltid snett mot honom så han inte ska vara så långt ifrån mig, jag belönar fastän han bara gör rätt efter ett dubbelkommando. Jag måste nästan börja om med fritt följ för att få honom koncentrerad hela vägen.

En annan sak jag kom att tänka på när jag verkligen fick någon som pekar på vad man gör fel och vad man borde göra annorlunda är hur man tar kritik. Jag vet att min mamma kommer att skratta, för hon vet om någon hur bra (läs urusel) jag har varit på att ta kritik i mina dagar. Nu kändes det lite som en knäck när man gör så många fel som man inte trott varit galet, men samtidigt så suger jag i mig så mycket som möjligt, för jag tycker faktiskt att det är roligt. Jag uppskattar hur mycket som helst att hon tar sig tid och hjälper mig, men det blir en form av träning för mig också. Inte bara att se saker ur nya perspektiv utan också att lära mig att ta kritik och framförallt inte ta den personligt. Det var en mycket givade träning för både Fritz och mig, så nu ska vi träna lite nya grejer i framtiden. Jag hoppas även att Carin fortsätter drilla mig hårt, för det behöver jag!

I övrigt så tränade vi rutan, och peppar, peppar, den går riktigt bra nu! På ca 12 rutskick på olika rutor, med olika koner med både sågspån runt och utan så fixade han i alla fall 8 klockrent utan att använda näsan alls. De övriga skulle han säkert ha fixat med poäng på en tävling, men jag tog direkt tillbaka honom när han fick för sig att springa fram till första konen och nosa.

Idag var Fritz helt underbar att träna med. Han hade hur mycket spring i benen som helst och kutade som en idiot på inkallningar och slängde sig ner i backen på komandot ”ligg”. Det tog mycket mycket av mig själv (och lite kanske för att Jenny sa åt mig att sluta på topp) för att avbryta hans träning. Idag var det verkligen en fröjd!

Focus fick bara träna passivitet idag och han var faktiskt riktigt lugn. Var inte många pip som kom från honom. Kan ju ha något att göra med att han busat en timma med favoriten Zindra innan.

Som jag sa sist att han har blivit mysigare sen vi var hos Marita och Coffea så är det ännu tydligare nu. Han skulle sitta nära i ridhuset och bli kliad, och vem är det som ligger på min arm nu istället för Fritz vid datorn om inte den lilla (stora) Focusen Det löser sig, sa han som sket i badkaret

Nu ska jag nöjd och glad gå och lägga mig i sängen och mysa med den stora (lilla) Fritzen.