Problempromenader
Jag vet att det jag säger nu inte alls låter farligt, men jag har vant mig vid att mina hundar alltid är änglar på promenaden. Att jag sen är nere i en liten svacka som gör att jag är allmänt less på allting gör det hela inte bättre.
Focus har börjat utvecka samma typ av bomull som Fritz kan ha i öronen. Helt plötsligt så är matte inte så rolig längre utan han provar att ta vidare och vidare svängar, springa länge och längre bort från matte, med allt högre fart. Han, som tidigare kommit till mig så fort han såg en hund har en helt annan procedur nu.
Han stannar
Tittar på mig
Tittar tillbaka på hunden
Börjar vifta på kroppen (ja, inte bara svansen)
Står så ett tag
och sen drar han.
Då hjälper varken glada ”Focusrop” eller argskrik. Han är döv.
Fritz som annars när han var ensamhund kunde gå 20 meter framför mig med näsan i backen och passera en hund som gjorde utfall utan att bry sig. Nu har han kommit på genom att Focus intresserar sig att matte mest bryr som om slyngeln vid hundmöten. Om Focus skulle springa fram, så gör farbror Fritz det också. Är det en hane han möter så blir det inte alltid så roligt.
Senast igår så satt jag och Erika med hennes Albin och mina två och kastade lite pinnar. Så kommer det ett par med en liten papillon eller nått liknande och frågar vad det är för sort. Bara hanar svara jag. Jaha, den här också, fick jag till svar och så släpper de fram honom lite. Du…. ingen bra idé, säger jag som vet att Fritz kan bli grinig. Okej, de stannar och tittar lite på när Erika kastar pinnar åt Albin. Sen går paret förbi helt plötsligt och Focus glömmer pinnen och rusar fram, jag kastar mig efter långlinan, men hinner inte riktigt. På denna stund har även Fritz hunnit dra fram och spänt upp sig på värsta sätt. Jag lyfter honom i nackskinnet och lillhunden hänger med upp, för hans skinn sitter nämligen i Fritz mun…. Ingen skada skedd, lillhunden brydde sig knappt, men han brukade ALDRIG springa fram på det här sättet innan Focus. Suck…
Jag är så lättirriterad nu också så då blir jag sur så fort. Långsint dessutom. Händer det nått sånt i början så känner jag irritationen bubbla resten av promenaden och då är det svårt att dölja. Jag brukar kunna lugna ner mig fort, men just för tillfället är det svårt. Det går säkert över, men just nu är det tungt.
Vi kör just nu på långlina och en ton godis…….
