Problempromenader
Jag vet att det jag säger nu inte alls låter farligt, men jag har vant mig vid att mina hundar alltid är änglar på promenaden. Att jag sen är nere i en liten svacka som gör att jag är allmänt less på allting gör det hela inte bättre.
Focus har börjat utvecka samma typ av bomull som Fritz kan ha i öronen. Helt plötsligt så är matte inte så rolig längre utan han provar att ta vidare och vidare svängar, springa länge och längre bort från matte, med allt högre fart. Han, som tidigare kommit till mig så fort han såg en hund har en helt annan procedur nu.
Han stannar
Tittar på mig
Tittar tillbaka på hunden
Börjar vifta på kroppen (ja, inte bara svansen)
Står så ett tag
och sen drar han.
Då hjälper varken glada ”Focusrop” eller argskrik. Han är döv.
Fritz som annars när han var ensamhund kunde gå 20 meter framför mig med näsan i backen och passera en hund som gjorde utfall utan att bry sig. Nu har han kommit på genom att Focus intresserar sig att matte mest bryr som om slyngeln vid hundmöten. Om Focus skulle springa fram, så gör farbror Fritz det också. Är det en hane han möter så blir det inte alltid så roligt.
Senast igår så satt jag och Erika med hennes Albin och mina två och kastade lite pinnar. Så kommer det ett par med en liten papillon eller nått liknande och frågar vad det är för sort. Bara hanar svara jag. Jaha, den här också, fick jag till svar och så släpper de fram honom lite. Du…. ingen bra idé, säger jag som vet att Fritz kan bli grinig. Okej, de stannar och tittar lite på när Erika kastar pinnar åt Albin. Sen går paret förbi helt plötsligt och Focus glömmer pinnen och rusar fram, jag kastar mig efter långlinan, men hinner inte riktigt. På denna stund har även Fritz hunnit dra fram och spänt upp sig på värsta sätt. Jag lyfter honom i nackskinnet och lillhunden hänger med upp, för hans skinn sitter nämligen i Fritz mun…. Ingen skada skedd, lillhunden brydde sig knappt, men han brukade ALDRIG springa fram på det här sättet innan Focus. Suck…
Jag är så lättirriterad nu också så då blir jag sur så fort. Långsint dessutom. Händer det nått sånt i början så känner jag irritationen bubbla resten av promenaden och då är det svårt att dölja. Jag brukar kunna lugna ner mig fort, men just för tillfället är det svårt. Det går säkert över, men just nu är det tungt.
Vi kör just nu på långlina och en ton godis…….
Sabine sa,
februari 25, 2009 vid 11:36 f m
Uääh va jobbigt!jag har varit i en sån period för nån mån sen som nu vänt otalt,mattes ord är lag just nu(observera just nu)
Vill inte trimma dig för mkt eftersom du nu to.m e långsint!!!!:)Men jag undviker att ha dom lösa där det kan komma andra hundar bara för att,har man inte full koll är det lika bra att koppla(men det har du ju redan gjort)Jag förstår att folk vill ha sina hundar lösa(jo jag har Yenna och Daisy lösa typ om jag går från en bil till porten)Men är det inte bättre att man har dom kopplade på ”allmänna platser”för säkerhets skull,jag har lärt mig att man kan inte alltid lita på hundar i sånna situationer..:)BS!Deta är hur jga tänker om mina,ville bara dela med mig(jag är en sån som blir sur om jag möter nån med lös hund):)
Alla gör vi som vi vill..jag gör det mer för respekt för omgivningen.hihihi:)
Sabine sa,
februari 25, 2009 vid 11:37 f m
haha OBS! inte BS!(som i bullshit:)
Mats sa,
februari 25, 2009 vid 3:44 e m
låter som focus fått en släng av Brutus beteende…
inte kul alls..
Helene sa,
februari 25, 2009 vid 5:34 e m
ja visst är det knäppt att hundarna hittar på konstigheter bara för att dom blivit två istället för en. Fast för Fokus del lär det helt klart bli bättre… han är ju unghund nu :p Dom blir jobbiga(re) då…
Sandra m aussiesarna sa,
februari 25, 2009 vid 7:30 e m
Focus har hamnat i en av alla de perioder han ska igenom innan han kan kallas vuxen och annars så duktige farbror Fritz har väl tagit på sitt jobb att skydda sin lillebror mot farliga småjyckar… Lätt att förklara bort kanske, men ack så trist att ta itu med! Jag förstår både din besvikelse och långsinthet!!
Med slyngelbrudarna (i det här fallet räknas även snart fyra år gamla Dizzy dit) så gäller koppel alltid när jag inte har full koll av någon anledning och det tränas massor på jättepositiva inkallningar med kamp/boll/jakt/godisregnbelöningar. Först bara när jag VET att de kommer när jag ropar och sen lite svårare hela tiden. Jag blir lätt tråkig och förväntar mig att de alltid ska komma som skott när jag ropar och få en torr godis ur fickan oavsett störning men Dizzy har lärt mig att det inte alltid funkar så lätt. När jag kör lite rolig inkallningsträning nån gång ibland med henne så är hon 100%-ig men så fort jag slöar till så börjar hon ifrågasätta och ”ska-bara” och dummar sig.
Mina tankar och tips. Inga pekpinnar alls. Ha tålamod Lisa så kommer det ge sig med tiden med båda dina fina grabbar!!!