Ångest
Jag sitter på praktiken och läser föredragnigslistan (en historia på ett stort antal sidor) till nämndsammanträdet nästa vecka, men jag kan inte tänka på annat än helgen. Jag satt och läste rasstandarden för aussie till frukost och jag tänker bara på alla fel som Focus kan tänkas ha. Jag ser ju själv att han har lite knappa vinklar bak och hans päls försvann mystiskt under påsken (inte konstigt egentligen så mycket som han har härjat). Sen har han gnagt av lite av sin egen päls på ena frambenet som jag har lite panik över.
Inte blir det hela bättre av att uppropet till lydnaden är klockan 8 och utställningen börjar 9 med aussie naturligtvis först ut (3 valpar, 3 hanar, 4 tikar). Det innebär att när uppropet är klart så är klockan kanske 8,20 och efter alla platsliggningar är klockan säkert närmare 8,45. Min start kommer mest troligt att sammanfalla med att jag ska in med Focus. Det går ju säker att lösa, men Fritz behöver som vara med och göra ingenitng en bra stund innan. Det går inte bara att springa in på plan och köra ett superprogram med honom.
Nog för att jag älskar adrenalinkicken när man är lite nervös och så, men nu är det nästan jobbigt. Focus ska i alla fall badas ikväll så han kanske får upp lite ”puff” i pälsen. Nu är det ju helt plötsligt på riktigt!!! Nu måste man ju vara noga och inte låta hundarna röja i snön innan som jag och Helene gjorde sist i Nordmaling. Lite blöt krage och lite smutsiga framben för väl mindre på en inoff, men nu är det som sagt på riktigt.
Sen vet jag inte vad jag ska göra med Focus rumpa. Han har ju fällt ur lite ur byxorna så de ser lite skabbiga ut. Ska jag använda saxen där då eller inte? Sandra eller Lena eller vilken godhjärtad själ som helst får gärna hjälpa mig med tips i sista minuten 
