Konstig dag
Hela helgen har varit en berg- och dalbana för mitt huvud.
Igår var jag förbannad för att sladden till kameran som Focus den räven åt upp för Maria skulle kosta 600 kr. Jag hade väntat mig kanske 300. Sen direkt efter fick jag ett högst oväntat sms från ett ex som halvt sa upp bekantskapen med mig förra helgen om att han saknade mig. Blev helt tom inuti och ”arget” försvann på en gång och ersattes med något annat som jag inte kan placera. Jag vill inget mer än att bara umgås som kompisar så det blev helt kortslutning i hjärnan.
Sen idag så tog vi (jag och exet) en promenad, fikade i det fina vädret och sen så pratade vi lite och han ville inte träffas eller höras mer eftersom att han tyckte att det var jobbigt. Konstig känsla igen. Jag vill ju inte tappa en kompis, men jag har ju ändå varit i hans situation också och vet att det är lättare att handskas med något sånt om man inte träffas på ett tag.
Sen ser jag honom på krogen med en tjej och vet inte om jag ska vara glad eller ledsen eller upprörd. VIll ju inget, men det känns ändå konstigt.
Sen så har jag hamnat i en period då jag varken känner mig som vuxen eller ungdom. Jag är less på att gå på krogen, less på att umgås med människor som känns så mycket yngre än mig, men samtidigt så passar jag inte in i världen av vuxa (som på praktiken) eller med mina äldre kompisar.
Idag så gick jag ut med min kompis Erika (snart 28), hennes kille Magnus (snart 30), kompis 1 (31 år) och kompis 2 (37 år). Då hamnade jag som en lite sprätt fast jag ändå trivs med Erika och så så känner jag mig så liten ibland. Samma sak som att jag känner mig så gammal när jag börjar tappa intresset av dansandet på krogen och så.
Kände mig stolt för att jag fick igång gänget som varlite segt idag. Man fick gå in gratis på Schlagerklubben om man hade med sig en häst. Jag plockade fram mitt barnasinne och plockade kottar i skogen i fyllan och villan, bad Erika ta fram lim, tejp och tandpetare. Så satt jag och hennes kompisar och knåpade ihop varsin häst (Fritz fick sätta lite päls på spel när vi behövde man och svans till hästen). Kände mig bra för att jag frog igång dem lite.
På krogen så stod Mats i VIP-enten och var så himla gullig och släppte förbi oss så vi slapp stå i den enroma kön som hade hunnit bildats. Kände mig på topp.
Sen sjönk humöret när jag inte fick dansa som jag ville, sen blev allt så konstigt, sen blev jag less och ville hem.
Nu känner jag mig i sann efter-krogen-anda mig riktigt ensam igen. Just nu vill jag bara ha någon att hålla i handen, krama eller bara ha ett vanligt efter-krogen-samtal. Säga vad som hänt, vem som hånglade med vem, vem som klädde sig som en eskortflicka/stropp/slashas, eller vem som betedde sig konstigt, utan att det ska vara nått one-night-stand som egentligen ser samtalet som en transportsträcka till sängen.
Känns klychigt att behöva citera Brittney Spears så här mitt i natten när man inte riktigt är med i matchen… men…
”I’m not a girl, not yet a woman……”
Nu äre slut på mina utsvävande funderingar i halvfyllan.
God Natt!!
