Bryt ihop och kom igen

Igår blev jag riktigt arg på mig själv. Jag har förmågan att kunna hålla nyckel/mobil/börs eller något annat viktigt i handen och sen tre sekunder senare så är de spårlöst borta!! Hur går det till ens?! Igår fick jag leta nycklarna i nästan 45 minuter innan jag skulle gå och lägga mig. Jag som hade tänkt somna tidigt, men ack så jag bedrog mig. När jag sedan hittat dem satte jag mig genast ner och beställde två st keyfinders från net on net så nu ska jag banne mig hålla reda på grejerna!!!

Det är just nu sjukt mycket med både flytt och stor agilitytävling här i Umeå samtidigt som jag försöker sälja lite möbler och träna mina egna hundar. På det tillkommer en hel del möten, kurser och annat.

Jag fick dock ett mail igår om att jag kommit in på ett MH med Fritz. Jag säger bara… hur ska jag få honom att leka?!

Ska bli riktigt kul att se hur farbror Fritz reagerar.

I brist på tid så hinner jag inte uppdatera så mycket och noga, men för den som har mer tid än mig så lägger jag upp en minut av vardera hund på stranden. Inte alltför spännande, men alltid nått =)

Nu har jag bestämt mig (efter mycket ältande) att lägga idiotdiskussionen bakom mig och koncentrera mig på hundarna och den stundande flytten.

Fritz som värmde upp så bra i torsdags blev som en kalv på grönbete fredagen då DM och lagtävlingarna skulle avgöras i Skellefteå. Han srang allt vad benen höll, men inte alltid åt samma håll som jag ville, men kul var det! Skillnaden från i fjol är att när han gör sina utsvävningar så tar han inte alla hiner han ser, utan han kommer tillbaka till mig igen så vi kan fortsätta. Dock hann vi diska oss på skitsaker båda individuella loppen. Tur att det bara var inofficiellt.

I lagklasserna fick jag köra Kerstins supersnabba sheltie Baloo som standin för Wilma som löper. Skitroligt!! Jag tog mig faktiskt runt med BÅDA hundarna BÅDA loppen utan att bli diskad. Fritz slog dessutom till med en nolla i agilitylagklassen. Tyvärr så blev det inga rosetter eftersom att man måste vara minst tre som tar sig runt, och Ebba och Tuva lyckades inte riktigt den här gången, men det tar sig

Lördagens officiella klasser började med det suraste fel jag någonsin fått. Fritz har aldrig fått fel för att han hoppat kontaktfält förut. Nu har han fått upp farten så mycket att kontaktfälten inte länge finns i hans värld, vilket resulterade i fem fel och en femte istället för en första plats i agilityklass 1. Illa.

Hoppklass 2 gick också riktigt bra. Vi gjorde ett supersnabbt lopp och vann klassen, och just för att jag är den nörd jag är var jag ju tvungen att jämföra mig med de andra storleksgrupperna också och vi var snabbast även där!! Känns kul att min älskade Fritz har hittat gaspedalen och det ORDENTLIGT!!

Idag så gick det inte alls lika bra, men dock ändå var han snabb och lyssnade. Kontaktfältet fanns inte den här dagen heller så jag diskade mig själv genom att ta tillbaka honom och köra om hindret. Stolt över mig själv att jag vågade det. Annars gick han som en klocka… igen

Hopploppet tjorvade slalomingången två gånger så det blev jag lite sur över, men när han går som han gör i övrigt kan jag inte annat än vara nöjd med honom!

I veckan står alltså kontaktfältsträning och slalom på schemat, men imorgon blir det en välförtjänt vilodag för min gamle vän. Focus ska få köra lite lydnad då debuten närmar sig med stormsteg och när jag fick PMet så fick jag fjärilar i magen på en gång. Äntligen ska vi börja tävla på riktigt (då jag inte räknar utställning som en riktig tävling).

Nu ska jag fortsätta packa ihop mitt liv på istidsgatan 45… suck..

Just nu pågår en diskussion om Umeå Brukshundklubb i gästboken som kanske tyvärr la mig i. Det handlar om att nya medlemmar tycker att det är svårt att komma in i gänget på klubben och att de känner sig utfrysta.

Jag har själv varit ny, och det var kanske inte helt lätt att komma in, men det förstår jag. Folk vill träna sina egna hundar och har inte alltid tid att hjälpa andra. Tar man bara för sig och frågar om hjälp är det ingen som säger nej.

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när då en anonym (utan vare sig namn eller mailadress) klassar mig till den otrevliga skaran. En sådan sak behöver man inte skriva i en så allmän gästbok, utan kan faktiskt ta det med mig personligen eftersom att jag både lämnade mail och webadress och inte vill vara anonym då jag ändå står för vad jag skriver.

Hur kan man förvänta sig att man i en ideell klubb alltid ska ha tillgång till en instruktör som hjälper de nya? Hur mycket kan man förvänta sig att få för de futtiga ören man betalar? Det är ju nog att man får använda planerna och materialet tycker jag.

När jag var ny så frågade jag mig fram och tyckte jag att en person var otrevlig så gick jag till nästa och lät inte den representera hela klubben.

Jag vet inte om jag kanske har låga förväntningar på klubben, eller om det är för att jag faktiskt är så intresserad att jag nu är med i vad som ibland känns som 100 olika kommitér, sektorer, styrelser och annat för att just ha en levande klubb.

Känns bara jävligt surt när man vissa perioder sliter arslet av sig för att få det att fungera. Jag har dessutom bara varit jätteaktiv det senaste halvåret. Det känns ju då lagomt kul att bli klassad som otrevlig när jag försöker få folk att förstå att man måste visa framfötterna, för så funkar det i vår klubb, på gott och på ont.

Anledningen till att jag skriver här istället för något i gästboken är att jag blev på riktigt ledsen, och eftersom att jag inte vill leva upp till denne anonymas tro om att jag är elak eller otrevlig. Jag tycker bara att det är synd…. Jag försökte bara att hjälpa dem, men misslyckades ju uppenbarligen totalt.

SÅÅÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄÄVLA KUUUUUUUL!!!!!

Jag har seriöst längtat ihjäl mig efter det här!!

Tävlingarna skulle börja klockan 11, men jag var där redan klockan 8 för att hinna träna lite lydnad med Focus. Han går som en dröm. Han börjar bli lite ”tittig” av sig, men jag andas bara och väntar på spontan kontakt (som förövrigt är den bästa hjälpen som finns enligt mig).

Sen byggdes det bana, togs betalt och fixades i ordning. Jag dömde klass 1 och tyckte att det gick ganska bra. Vissa saker är man ju lite osäker på. Tur att det fanns två riktiga domare på plats som kunde bekräfta det man frågade efter.

Sen var det ääääääntligen dags för oss i klass 2och3 (samma bana). Fritz gick hur fint som helst. Klarade en klurig slalomingång, men fick lite bråttom på slutet av det när det låg en tunnel rakt fra, så innan han var klar med slalomet så var han i tunneln… disk, men grym fart!!

Andra loppet gick vi NOLLA!!!!!!! Han hade dock en liten egen utflyckt till bordet som han tyckte skulle vara med, men annars gick han som en klocka! Det känns verkligen som att han är med mig och det är inte alls samma tjafs som förra året.

Sen i den öppna hoppklassen så sprang han förbi ett hinder med miiiinsta möjliga marginal så fem fel. Men annars så har han full fart fastän det hade hunnit bli rätt varmt.

Jag är just nu världens stoltaste matte!!

Ikväll är det lite tårta för att fira säsongsstarten!!

Jag är så lyrisk över att det äntligen är igång!

Här är det nollade loppet som Erika den sötnosen filmade. Notera hur han bara tvärvänder mot bordet

Iförrgår skulle jag viltspåra med hundarna. Focus var först ut, men han ville inte spåra utan hoppade rakt i ett vattenhål i en myr där han inte bottnade. Han kan ju inte simma så jag fick lite panik och fick springa dit och dra upp honom. Tur att jag hade spårlina på. Suck… Jag la ett på tok för svårt spår åt honom så det var ju inte helt enkelt. Ska vänta tills det har regnat lite så marken inte är lika snustorr som den är nu.

Fritz gick som en klocka och hade bara en utsvävning som han löste alldeles själv!! *stolt matte* Det bli nog till att anmäla oss till anlagsprovet i höst skulle jag tro. Nu ska vi satsa på agility och i andra hand vårt LP2.

Idag så hade vi bara halvdag på praktiken. Jag drog direkt ut med hundarna på en cykeltur till en strand. Där lekte Focus som en vilde i vattnet och jag satt och tittade på och åt kakor. Jag blev så trött av att sitta där så jag la mig på en filt, kallade till mig hundarna. La händerna på varsin hund och somnade… Jag sov i en timme och det var sååååå skönt.

Ikväll ska jag gå som hjälpinstruktör på en agilitykurs med Isabelle. Det ska bli riktigt roligt faktiskt. Sen…..IMORGON SMÄLLER DET!!

Säsongsstart på agilityn!!!! Vi inleder med en inofficiell tävling här i Umeå där jag bland annat ska döma några klasser. Hoppas de har överseende med att jag inte är något proffs.

Vi fortsätter med DM och två lagklasser i Skellefteå fredagskvällen. Stackars Lisa kan inte vara med då Wilma bestämde sig för att börja löpa 2 dagar innan säsongsstarten. Men det blir ett starkt lag med mig och Fritz (som diskar sig nästan mer än kommer imål), Jenny och Ebba som hade sin debut i Haparanda i februari och inte än har lyckats ta sig runt en bana, men de är på gång. Jag känner på mig att det är i laget som de kommer att glänsa! Sen har vi Camilla med Tuva som också är rätt gröna, men Tuva har sån fart att om de tar sig runt så går det FORT! Kul med första laget någonsin för mig =)

Sen lördag och söndag är det officiella tävlingar också i Skellefteå och jag hoppas hoppas att jag får mig någon pinne i agilityklass 1 så jag kan komma mig upp i tvåan någon gång. Känns som att vi faktiskt är värda det!

Så här kul tycker Fritz, som annars är rätt seg, att det är med agility:

Jag älskar den här bilden. Han ser verkligen helt galen ut!

Åh, vad jag längtar till imorgon!!!

Idag har jag ställt ut båda mina grabbar på Piteå nationella. Focus var först ut av dem och också först ut i ringen som ensam junior. Det gick sådär kan man väl säga. Han stod jättefint utanför ringen, men så fort vi gick in så var det mycket ljud och andra saker han ville titta på så han stod lite som en mask. Det gick ganska fort med bedömningen och vi fick ett blått band nästan på en gång.

Kritiken (som jag kan tyda den):
Good size, good fur. Mens a little bit loose in lines, good seteil. Enough (stod enaf i kritiken =) developed chest, loose in arabogs. out feet, inacc. to. close behind clyficka, close temp.

Jag har ingen aning om vad hälften betyder. Väldigt slarvig stil och oerhört dålig engelska.

Focus halvsyrra Garbo gick det lite bättre för. Hon fick efter lite extra varv i ringen till slut ett CK (ett av de två som delades ut av 9 st aussies) och Cert och blev BIM mot en annan Faro floxhund. Grattis till er!!

Fritz skulle ju inte ställas av mig utan av en på pappas jobb. Lars hette han och har ställt proffesionellt en hel del, bland annat i Spanien. Jag var lite orolig att Fritz skulle tycka det var obehagligt med en främmande man som hanterade honom. När det dessutom var en manlig domare så blev jag lite extra orolig då Fritz inte skulle ha stöd från mig. Dock tror jag att jag får sluta tänka att Fritz är skygg. Han tyckte det var hellajbans att gå med Lars. Man fick ju godis Sen så ryggade han inte tillbaka det minsta när domaren kände igenom honom. Jag blir så stolt över honom! Att han deussutom fick ett rött band gjorde att jag jublade! Det var ju det som var målet. Han blev placerad som reserv i konkurrensen givetvis utan CK, men jag är så nöjd med honom!!

Kritiken:
Typiskt maskulint huvud, mörka ögon, men störande blinkhinnor. Bra bett, hals och rygg. Bra bröstkorg och vinklar. Rör sig ok, men med ganska hög svans. Bra päls.

Fritz letar efter matte

Han är ganska snygg ändå

Jag är lite förvånad hur det blev ändå. När jag fick det blå bandet för Focus blev jag inte besviken eller så, mest förvånad. Det var inte alls samma slag magen som när Fritz fick sitt. Då ville jag bara börja gråta, men nu ryckte jag bara på axlarna och hejade på Margot och Garbo istället. Jag var dessutom helt inställd att Fritz skulle få ett blått också när domaren var ganska snabb med honom på bordet. Då trodde jag att han redan besämt sig för en tvåa. Känns så skönt att det har gått upp för mig att jag faktiskt har de snyggaste hundarna med mig hem oavsett vad domaren säger.

Däremot när vi skulle hem utbröt en viss panik. Jag stoppade in Fritz i min bil och Focus hoppade upp i mammas. Jag stängde bagageluckan och stack in huvudet i mammas bil för att tacka Lars för hjälpen, sen när jag vänder mig om kom jag på ”SHIT! Jag har låst in mina nycklar i bilen!” Fan fan fan! Sen kom jag på att jag faktiskt glömde en reservnyckel här när pappa lagade låset till min bill förra helgen, så det låg en nyckel under micorn (bekräftade min nyvakne bror). Gasen i botten hem och lämna stackars Fritz i bilen som i alla fall stod delvis i skuggan. Det blev en extra tur på 3,5 mil och jag var jätteorolig att han skulle koka upp. När vi kom tillbaka och öppnade bilen så var det nästan svalt i den, så det hade nog inte gått någon nöd på honom, men jag hann bli sjukt rädd!

Sen har vi lite bilder från förra helgen då mamma fyllde 50.

Världens nöjdaste mormor. Fritz har kommit upp självmant i famnen!

Jag är kär i Lova! Hon fyllder dessutom 1 år idag!! Grattis!

Bror med flickvän Frida tränar på att vara familj

Lova med mamma Cecilia

Drömmar om längre hår?

Mammas kompisar kan också festa Susanne är på gång!

Min farbror Jonnie och Fritz. Jonnie blev så kär i Fritz första gången vi hälsade på så de skaffade sig en likadan några månader senare. Poppe =)

Här är Poppe i egen hög person.

Jaha, bara för att jag sa att jag knappt hade tid att andas så fick jag flera timmar med ingenting att göra. Hela den här dagen är ett enda stort andningshål, vilket i och försig är skönt, men ruskigt trist. Idag är jag hundvakt åt Jennys Rask och Ebba medan hon själv är på diverse skolaktiviteter med och utan alkohol. Måste erkänna att jag känner mig häftig när jag kommer med 4 hundar i koppel utan att det är kaos.

Fritz mår skönt.

Ebba försöker skaka av sig aussiemonstren

Suddig och sjukt inzoomad bild, men kolla in Ebba!! Stålkvinnan!

Fritz är snabb som blixten!

Det är inte bara Fritz som går in i en egen värld och blir döv

Egentligen misslyckad bild, men jag tyckte den blev lite cool ändå.

Rask är en glad skit

Livsnjutaren

Kan det vara denna rumpa som gör att Focus sjunker tro?

Jag har sjukt lite tid över just nu. Det finns knappt tid att hämta andan. Jag tänkte dock lägga ut ett par bilder så att ni vet att vi lever.

Första jordgubben för året. Tyckte att den såg så söt ut. Precis som ett hjärta. Jag blev glad av den

Rask och Focus röjer i snöslasket den 25/4

Jag får ofta kommentaren ”vad grov han är!”, och visst det är han till viss del, men hoppa… DET kan han!

Hittade den här bilden i kameran när jag tömde den. Maria hade inte hittat Fritz när hon skulle fara. Han hade krupit in i leksakslådan och såg hemskt ledsen ut.

Idag gick vi ner till stranden och Focus tog sitt första bad! (Fritz höll sig på land!)

Att aussieöron kan vara en kapitel för sig håller jag med om!

Focus skakar inte kroppen, Focus skakar rumpa =)

Ebba är sjukt rolig!

Jenny simmar Rask för träningens skull och Focus slänger sig hejdlöst utan hämningar i vattnet. Saken är bara den…. Focus kan inte simma.

Han fäktar för brinnande livet med frambenen, men baken sjunker som en sten. Tillslut är han under ytan med ansiktet och jag får dra upp honom. Hur kommer det sig?! Jag kan ju inte ha en hund som slänger sig i vattnet utan en tanke på att han inte kan simma. Jag hade inte heller någon lust att hoppa i och hjälpa honom få till en teknik då vattnet fortfarande är riktigt kallt. Jag får ta tag i det där när det blir riktig sommar och hjälpa honom lite. Just nu är det på tok för kallt. Löven har just börjat få en tendens till att spricka ut, så än är det ett tag kvar. Testade med Jennys sele också, men han sjönk ändå…

Jaja, det där löser sig säkert. Det är bara kul att han verkligen slänger sig i med en glädje som är svårslagen. Han studsar i vattnet så det stänker vatten åt alla håll. Det är så roligt att se, samtidigt som jag skrattar åt Fritz som ser till att verkligen hålla sig på torra land även om han inte alls har något emot att gå ut på bryggan och kolla läget.

Det är inte så många bilder på Fritz, och det är verkligen inte för att jag tycker mindre om honom på något sätt, men han är sjukt tråkig att fota. Han har bara näsan i backen och kutrygg för att han verkligen ska komma nära marken.

Nu ska jag lägga mig hade jag tänkt. Till Piteå imorrn för att vila upp/bada/föna inför den officiella utställningen i Piteå på söndagen. Får se om min pälslösa hoppstylta och min ”ordinärt” vinklade gubbe kan samla ihop en etta var.

Sov gott!