Pirr i magen
Om ni nu trodde av rubriken att jag hade gått och blivit kär så tyvärr. Inte den här gången heller. Det verkar dröja det där mer förälskelse och rosa moln. Jag skapar därför eget pirr i magen.
Idag fick jag förlottningen till lydnadstävlingen den 30e. Jag har som vant mig vid att se mig själv och Fritz på PM, men när det står O’mullans chocolate gobby så tror jag inte riktigt på att det är jag och min hund. Det är ju bara 2-3 gånger jag har sett hans namn på papper på det här viset. Den här gången så hinner jag nog inte göra mig av med all min nevositet innan jag springer ut med Focus på plan. Jag gissar att klass 1 och 2 kommer att gå samtidigt och dessutom först, så jag och Focus entrar planen som nummer 3, och jag och Fritz som nummer 8 i klas2 2. Jag ska alltså se till att var där lååååångt i förväg för att hinna stilla mina nerver.
För den nördige finns startlistan med förlottade statnummer (förrutom i ELIT) här:
Idag hade jag tänkt testa grabbarnas koncentrationsförmåga på annan plats än på våran brukshundklubb. Jag befinner mig just nu i Piteå och tänkte åka ut på deras klubb för att köra lite lydnad med dem, eventuellt agility också om de har banan framplockad.
Jag vet inte riktigt hur Foucs kommer att palla med det. En sak som jag märkt på honom när han följt med på tävlingar och diverse annat, är att han har jättesvårt att koppla av första dagen/natten på ett nytt ställe. Så var det när jag flyttade också. Han vandrar, leker själv, och flåsar. Andra dagen går det betydligt bättre, men nu har vi bara sovit här en natt så vi får väl se hur mycket energi han har kvar för att jobba.
Att han tar låg tid på sig att koppla av i ett nytt hem (gäller inte när vi är ute) och att han ibland blir hyper-stress-glad när han får hälsa på människor (vissa mer intensivt än andra), är faktiskt det enda negativa som jag ”hittat” på honom. Eller ja.. hans fällningsperioder är ju inte ett ”hallelulja-moment” direkt, men det visste jag ju skulle komma. Men ändå.. snart ett år gammal och en dröm… Helt otroligt, så här lätt trodde jag verkligen inte att det skulle gå. Jag har sagt det förr och säger det igen… Tack Sandra!! 
