Bryt ihop och kom igen

Fritz första 300 meters spår gick sådär. Han snurrade och snurrade mest tyckte jag. Jag hjälpte honom ingenting utan han fick reda ut allt själv och till slut hittade han klöven, men det tog sin tid och vi skulle knappast ha blivit godkända på ett prov. Jag kände mig lite halvt uppgiven och satte mig och myste med hundarna i bagageluckan ett tag och pratade med två kvinnor som också var där för att spåra. Den ena hade också en cocker och undrade om jag inte skulle vara med på viltspårs-sm för cockers på söndag. jag ska ju till Boden och tävla agility, så det går ju inte. Inte tror jag heller att jag hade velat satsa pengar på nått som Fritz inte riktigt är i form för. Det var hur som helst bara 2 anlagshundar och 3 öppenklasshundar med så det skulle vara bra med förstärkning.

Det är så synd här uppe i norr. Alldeles för få anmälda överallt. Nu ska jag kanske inte klaga eftersom att jag inte heller ska vara med, men jag tycker att det är synd att intresset inte är större. Hade det varit i södra Sverige så hade det varit fullt, även om några skulle dra till en agilitytävling.

Focus spår var 100 meter med 5 apporter för att få upp motivationen i spåret. Han snurrade nästan ingenting och plockade apporterna fint. En såg jag att han gick förbi så jag tänkte plocka upp den, men den låg inte kvar…. Han spårade med den i munnen… Jag visste att jag hade en knäpp hund, men så knäpp?! Han var i alla fall jätteduktig så det kanske blir en appell i höst för honom.

Jag funderade lite över om jag skulle ta det andra 300-meters med Fritz eller inte när det var så snurrigt innan. Jag tittade på honom och frågade om han ville köra. Då skällde han (som han annars aldrig gör), så jag tolkade det som ett ja. Han snurrade lite i början igen, men sen vid bloduppehållet fick han fart.. och i rätt riktning dessutom . Efter det spårade han som en gud. Lite högt tempo kanske, men det kanske behövs innan han har fått in viltspåret ordentligt. Jag vill inte dämpa honom när han kanske är lite osäker.

Jag är nöjd med grabbarna idag. Lite extra över Focus kanske. Vilka guldgossar jag har! Imorgon är det uppstigning 07.00 för att hinna köra agility innan jobbet så de kanske är lite trötta inför morgondagens ensamtid. Nu verkar de rätt nöjda med livet i alla fall. De sover så gott och sparkar med benen i sömnen.

Tjing!

Idag är det träningsläger för mina jyckar. Imorgon kommer jag att jobba ca 11 timmar så det blir ingen rolig dag för dem. Vi började dagen med en promenad med Jenny som inte bara hade Rask och Ebba idag utan även lånehunden Meja. Hundarna röjde rätt rejält i skogen när alla fem fick vara lösa.

Det är så kul att se att de grupperar sig enligt färg. Ibörjan så springer Rask benen av sig och härjar med Focus, men när han är färdig med avspringningen så joinar han Fritz i deras egna värld. Så de två blå går i sin egen värld, medan de tre röda fortsätter att springa.

Direkt efter så drog jag iväg ut och la två viltspår åt Fritz. Tanken är att jag ska lägga ett personspår åt Focus innan vi går viltspåren, och så ska Fritz vila mellan så jag går personspåret med Focus. Det som är trist med viltspår är att det är KLADDIGT!

Efter spårläggningen så åkte jag direkt iväg på klubben för att träna lite lydnad. Jag visste att bland andra Marlene skulle vara där och träna och jag behöver verkligen träna plats med Focus. Vi körde några platser men jag la honom aldirg full tid eftersom att jag har backat lite i träningen för att få en lugn och trygg plats. I en av omgångarna så drog några hundar iväg, men Foucs låg kvar. Det känns i alla fall skönt att han ligger fastän det blir så mycket störning, men när det blir så piper han som sjutton istället. Hellre det än att jag inte ska lite på att han ligger kvar.

Sen körde jag lite med Fritz och han var såååååå taggad. Jag körde rutan, inkall med ställande och lite fjärr. Rutan gick som en dröm! In rätt alla gånger, men nu är det att stanna snabbt i den som är lite halvsvårt tydligen. Men ändå… Så skönt att spökmomentet fungerar!! Jag fick höra sen att de som suttit bredvid och vilat hade frågat om Fritz var en jaktcocker för att han var så pigg och alert!!! Kan man få en finare komplimang?! Jag blev hur glad som helst!!! Min fina fina fina Fritz!

Egentligen skulle jag behöva köra agility med honom, men jag vet inte.. jag blev lite mättad av agility sist. Dels för att tävlingen var lite halvtaskigt arrangerat, dels för att jag har så svårt att koncentrera mig på rätt saker och kan inte släppa saker som irriterar mig. Eftersom att jag inte var helt med så var ju inte Fritz det heller så klart. Jag tyckte inte att det var lika underbart som jag brukar tycka. Jag måste verkligen ta tag i mig själv och sluta vara arg över saker/personer som jag inte kan göra något åt, men det är så svårt när jag verkligen känner pulsen gå upp och värmen sprider sig i ansiktet när jag försöker vara lugn. Det var nästan synd om Jenny som gjorde så fina lopp med Ebba och jag var väl, med undantag för Ebbas första nolla på hinder, rätt dämpad. Nästa gång ska jag vara gladare och hålla mig borta från sånt som jag inte kan kontrollera, och verkligen försöka att koncentrera mig på Fritz. Han är ju så himla fin, och han är värd en gladare matte!