Bryt ihop och kom igen

Idag fyller han 18 bast. Min lilla lillebror. Jag vet att det låter klychigt, men det var ju som igår han var liten och:

- jag tappade honom i golvet
- han stal mina klistermärken och klistrade upp på sin rumsdörr och hävdade att det inte var han
han gömde mammas vigselringar i sin leksaksspis och hävdade att det inte var han
- han blev fastsatt i sele i flaggstången och skrek som en stucken gris så fort han insåg att han satt fast. Grannarna kom förbi och frågade om vi höll på att ta ihjäl honom
- vi bråkade om vem som skulle sitta i framsätet på bilen
- han började skolan
- han satt i sitt rum och upprepade samma fras hela tiden ”fy fan, fy fan, fy fan”…. (flygplan)
- han lärde sig säga taxi och inte taski

och främst… den tiden jag var starkare än honom….

Han är ju så liten än… lilla lillebror!

Idag är det i alla fall kalas för honom och jyckarna sitter som klistrade vid mammas ben när hon fixar i ordning smörgåstårta och andra läckerheter.

Igår förvånade Fritz mig… Han gjorde något som gör att jag får stora förhoppningar inför Jokkmokks agilitytävlingar. Han var som en vessla i sofforna. Upp, ner, hoppa från soffa till soffa, upp på ryggstöden och balansera där för att sen kasta sig över till fåtöljen. Så gör inte Fritz i vanliga fall, men han måste ha blivit matat med extacy eller nått. Han var SMIDIG… Gjorde inte ett enda snedsteg. Jag trodde aldrig jag skulle använda det ordet i samma mening som Fritz, men undrens tid är inte förbi tydligen.