Bryt ihop och kom igen

Livet i den Sandströmska villan är på sparlåga. Jag är fortfarande inte helt pigg och börjar jag försöka mig på promenader som är lite längre så svettas jag massor efter bara ett tag. Därför beter sig inte heller mina älskade småpojkar som de brukar heller.

Fritz tar det hela med ro, men har blivit extremt noga med när maten ska serveras. Halv 5 och inte en minut senare tycker han! Det lilla roliga som man får när matte är sjuk får INTE missas. När det inte är matdags ligger han i mitt knä eller på denna plats, som har blivit en favorit.

Fönstret är inte längre direkt rent längre.

Focus han vilar snällt mellan varven, men om jag så lite som visar en fot under täcket (som numera mest är i soffan, för så får man göra när man är sjuk) så sätter han igång och busar direkt! Om jag dessutom börjar röra mig i lägenheten och sen sätter mig i soffan igen, då springer han bokstavligen på ryggstödet till soffan och spanar ut genom båda fönstrena eller hoppar upp och ner bara för skojs skull. Om jag busar med honom lite, lite, om än det bara är att klia lite på magen.. ja, då ser det ut/låter det så här:

När jag senare spelade upp klippet på datorn så var Focus tvungen att utvärdera sin prestation och då såg det ut så här

Jag vet att det kanske inte var vidare intressant, men så här fördriver jag mina dagar och det minsta lilla roliga blir så mycket mer roligt när man inte har något att jämföra med