Jag läste någonstans att den högsta placeringen en aussie har haft inom brukset är en 12e plats på SM i spår. Stämmer det?

Igår var mitt schema tight!

Jag började med agility i Vindeln. Jag måste få skryta om Focus lite. Jag är så grymt imponerad av den där hunden! Vi körde bara banor igår och på agilitybanan så flängde han rätt mycket och jag hängde inte alls med i hans supertempo.

När vi däremot körde hoppbanan så gick det hur bra som helst. Eftersom att vi har kört ytterst sparsam slalomträning så valde jag att stanna av honom och skicka till slalomet som hade en lite vinklad ingång. Jag ropade dock av gammal vana ”slalom” och han vek i alla fall av mot det även om jag ändå tog in honom till mig innan jag skickade på riktigt.

Andra varvet på samma bana tänkte jag chansa. Jag var lååångt efter honom (se bilden) och ropade bara slalom och fastän han hade sjukt hög fart så vände han direkt och tog ingången på slalomet klockrent och jag blev så ruskigt glad (se bilden).

Jag blir så förundrad varje gång han lär sig något så snabbt. Nu är ju inte slalom över huvud taget ett färdigt hinder för honom och det är jag väl medveten om och jag kommer att träna det noga framöver. Men jag fattar uppriktigt sagt inte hur det är möjligt att han gör en sån grej efter den minimala träning vi kört. Guldhunden!

Fritz kan vi ju inte glömma. Han var faktiskt riktigt duktig han med och gjorde snävare svängar än vad han brukar göra. Han blev dock lite trött i slutet och rev en hel del.

Efter agilityn så var det direkt in i bilen, köra de 6 milen hem, kasta mig in i duschen och jag sminkade mig medan Jenny blåste mitt hår. Jag skulle nämligen på personalfest direkt efter. Jag kan ju säga att jag slog rekord i hur kort tid en tjej kan göra sig i ordning för fest. 15 minuter från det jag lämnade bilen och rusade in till att jag var färdigfixad, duschad och klar! Slå det om ni kan!!

Middagen intogs på Scandic hotel och det var julbord som stod på menyn. Gott, men jag var fortfarnde rätt sressad inombords så jag åt inte på långa vägar så mycket som jag skulle vilja. Däremot gick alkoholen betydligt lättare ner. Jag kan meddela att jag starkt funderar på om jag någonsin ska åka till jobbet igen. Det blev på tok för mycket för mig.Tur att Jenny kom förbi på festen så hon nästan bokstavligen fick bära mig hem. Att man inte lär sig! Jag har ALDRIG bett till toalettguden dagen efter, men någon gång ska väl vara den första och den första dagen är idag. Fy tusan vilken dag det här har varit!

Vi hade bestämt en liten playdate med några hundar senare på dagen och det var nog tur så jag fick min röv från soffan. Vi fick ihop det till 11 i slutändan. Vädret var kasst med de flesta hundarna hade roligt. Focus var nog den som tyckte det var allra roligast. Han ville leka med allt och alla (med vissa försök till påsättning av en viss Stella där emellan). Ebba var nog den som tyckte det var hemskast. Blött och kallt och så en massa hundar som inte fattar när de kommer för nära. Jag tog lite bilder, men det var så kasst väder att alla bilder blev kassa också.

Nu ska jag dricka 2 liter cola till och dö i soffan!

Jag tror idag att jag är dödligt sjuk. Sist jag var hos läkaren hade jag högt bloddtryck av någon anledning och idag fick jag två st biobiljetter hemskickade från Västerbottens läns landsting. Jag har ingen aning om varför egetnligen, så därför tror min hypokondriska hjärna att de kommit på att jag är dödligt sjuk och skickar en lite tröst. Skumt är det i alla fall.

Vad gammal han har blivit min svart-vita soffpotatis! Jag har haft honom i min ägo i drygt 3 år och han har lärt mycket så mycket om hundar. Mycket för att han har haft enmängd rädslor och hundaggressiva tendenser.

Men nu är han så fiiin så fin! Jag skulle inte lämna bort honom för alla pengar i världen! Han ÄR mitt hjärta!

Dagens tävling förde både bra och dåliga saker med sig.

Vi börjar med

De dåliga:
Apporterna fungerade inte alls. Han tappade träapporten, spottade ut metallen innan ingången och tempot var dåligt.

Sättande under gång fungerade inte alls. Han stod istället.

Det blev många DK för lägganden, utskick och på fjärren.

De neutrala:
FF är aldrig riktigt bra med Fritz. En sedvanlig 6a fick vi i protokollet.

Koncentrationen var precis som den brukar. Lite av och lite på.

De bra!

Platsmomenten!

Vad Fritz sysslade med innan rutan vet jag inte. På kommando rusade han nästan 90 grader mot sekretatiatet, så jag ropade tillbala honom på en gång. Gjorde om och då sprang han klockrent in i rutan. en nolla, men jag är ändå nöjd!

Vittringen som strulade så mycket på genrepet gick bara fint… inte avslutet då han istället skulle sätta sig hos tävlingsledaren, men annars bra.

Fjärren gjorde han sååå fina skiften. Då han ville göra som jag sagt vill säga. Jag fick ta till rätt många DK, men jag är ändå mycket nöjd! 7,5 jämfört med Nordmalings 5.

Jag fick högre poäng på både vittring och fjärren av vad vi någonsin tidigare fått på tävling i trean.

Vad tar vi med oss?

- Träna mer med ”störande” personer som står still och tittar

- Ta ut fjärren från lägenheten då jag inte får ut 10 meter inne.

- Träna mer glädje i apporterna. Det har jag nog missat lite när de kommit så gratis tidigare.

- Tävlingsträna mera!

Vi kom sist med 181 poäng med två nollor. Jag är faktiskt ändå nöjd med dagen. Vittringen och fjärren slog ut min besvikelse över hur apporterna gick. Nu är det sluttävlat med Fritz för säsongen och nästa bli lydnadstävilngar i februari. Vi hoppas på att vi ska hinna störningsträna mer till dess. =)

Det närmar sig med stormsteg…

Ni som ska dit.. ge er till känna så vet jag vem jag ska spana efter i vimlet

Torsdag är en dag då jag vet att de ringer från jobbet och frågar om jag vill jobba när jag inte är schemalagd. Därför planerade jag min dag genom att kliva upp klockan 9 fastän det var tuuungt. Jag sover som tidigare sagt till 11-12 på dagarna nuförtiden.

10 var jag på Ersboda för att gå på HM och köpa lite hårspray, vax (den onda sorten) och en mascara. När jag väl gick där och strövade så hittade jag DEN! Det absolut vackraste jag har sett. Den är så mycket jag så att det nästa ÄR jag. Det är helt och hållet min stil. Att den sen satt riktigt bra gjorde inte det hela sämre. Vem sa att man inte kunde köpa sig ut från höstdeppen? Så här ser den ut. Man ser inte hur glansig den är dock.

Jacob ringde sen från jobbet och frågade om jag ville jobba. Jag hade med mig jobbkläderna i bilen så det vara bara att åka raka vägen. Jobbet gick bra, men jag fick ett tungt sms av Ida under dagen. Efter jag farit tillbaka från lunchen så hade tyddligen grabbarna körversakmhet hemma igen. FAN! Jag som trodde att jag fått bort det där. Jag tror att de har blivit lite bortskämda av att jag är hemma jämt. Jag tror att jag måste börja lämna dem en stund varje dag bara för att.

Efter jobbet cyklade jag runt sjön med Focus så han skulle få ut lite energi ur kroppen. Varvade lite olika hastigheter och jag måste säga att jag är imponerad av honom. Jag har i och för sig bara Fritz att jämföra med, men jävlar vad snabb han är. Bara för att få upp honom i galopp för jag pina på som sjutton! Att sen hålla honom i galopp är ju riktigt svettigt!

Nu är jag så sjukt trött att ögonen faller ihop… Sov gott!

Idag hade vi ridhusträning igenom jag jag tänkte göra ett genrep med Fritz. Han var så taggad och rolig att köra med på uppvärmningen, men så fort vi gick in på ”tävlingsplan” så gick allt åt skogen. Fria följet var som alltid inte bra, men sättande under gång gjorde vi om 5-6 gånger alltid med ett ställande som resultat. Det som han inte alls missar på annars.

Inkall med ställ och lägg fick jag göra ett extra kommando på ställandet och läggandet var det segaste i Fritz historia.

Rutan hittade han inte ens. Han sprang bara till andra sågspånsfläckar eller till Carin som agerade tävlingsledare.

Jag tänkte bara göra ett moment till för att avsluta med något roligt och valde vittringen som han brukar ta klockrent. Idag fick jag göra 3 Dk plus en viftning med armen för att han ens skulle springa ut till pinnarna. När han var där så luktade han på allihop och sen tittade han på mig och kom tillbaka… utan pinne.

Det här var värsta tänkbara scenario. Jag tycker vi har tränat så bra och vi har gjort näst intill perfekta pass och så blir det skit när man försöker. Jag som hade så höga förhoppningar på söndagens tävling…

Jag tackade nej när Helene och Marlene frågade om jag ville följa med och spåra för jag kände att jag var på så dåligt humör….

Ibland borde någon bara slå mig på käften och säga att allt inte handlar om mig!

Idag är en sån dag.

Att Fritz äger en stooor bit av mitt hjärta är väl inte något nytt direkt, men idag blev jag lite extra kär i honom. Han är så frukstansvärt mysig. Jag sitter och skriver på mitt arbete och upptäcker efter ett tag att jag har Fritz i knät. Det är en så vanlig förekommande grej att han sitter hos mig att jag inte längre lägger märke till att jag plockar upp honom i famnen när han vill, utan märker det först när han varit hos mig ett tag.

Det är jag och Fritz…. alltid!