2. Fritz

Lp1, Lp2 Vignett’s Count With Me

Engelsk cocker spaniel

Lp1, Lp2 Vignett’s count with me
e. S(u)ch Upsy Daisy’s Aces Falk
u. Vignett’s She’s My Everlasting Love

Född: 2005-11-30
Färg: Blue roan
Höfter: HD A

Meriter

Agility
Uppflyttad hoppklass 3
Uppflyttad agilityklass 2

Lydnad

2:a pris i klass 3, 245,5 poäng

Lp2
1:a pris klass 2, 178,5 p (Åsele 27/3-09)
1:a pris klass 2, 170,5 p (Umeå 30/6-09)
1:a pris klass 2, 173,3 p (Skellefteå 16/8-09)

Lp1
1:a pris 178,5 p (Umeå 12/10 -08 )
1:a pris 176 p (Vännäs 30/11-08 )
1:a pris 161 p (Rättvik 7/2-09)
3:a Klubbmästerskapet Umeå 2008

Viltspår
Godkänd anlagsklass
1:a pris öppen klass

Utställning
Officiellt:
1:a pris ÖKL
1:a pris med HP UKL
Inofficiellt:
BIR med Hp, BIG-5

Om Fritz

Fritz hämtade jag när han var 9 månader gammal från en kennel som var tvungen att minska ner antal hundar drastiskt. När jag kom dit hade hon ca 50 hundar på gården och fick enligt djurskyddsmyndigheterna ”bara” ha 40. Jag tänkte inte ens tanken på att komma hem utan hund efter jag hade varit där. Hade jag lämnat honom så skulle han med all säkerhet inte fått de omtanke och omvårdnad som jag skulle kunna ge honom, men jag ville samtidigt inte stödja den formen av avel. Nåja, jag var 20 år gammal och hjärtat skrek efter en jycke, så givetvis tog jag hem honom.

Väl hemma var han blyg, drog sig undan, ville inte hälsa på nya människor, tittade mest ner i backen de första veckorna. Matte tyckte han dock om från första början och jag har nog aldrig i mitt liv upplevt en sån kärlek vid första ögonkastet. Första tiden höll han på att göra mig orolig till 1000 också när han kunde hålla sig från att kissa i upp mot 14 timmar oberoende på hur ofta vi gick ut med honom (och det var OFTA).

När han väl började känna sig hemma och vågade sig fram lite så tyckte jag bara om honom mer och mer! Allting har inte varit en dans på rosor! Inte alls faktiskt! När han blev könsmogen så började han markera inne hos andra. Jag kopplade på mina hökögon och var säkert riktigt asocial under den perioden och skrämde vettet ur alla (inklusive min exsambos gamla mormor) när jag skrek högt rakt ut när jag såg honom lyfta på benet. Tack vare min envishet och att jag inte släppte honom med blicken så blev vi faktiskt av med problemet.

Problem nummer 2 var att han inte ville gå fram till folk. Han var riktigt riktigt reserverad till en början. Det tog över 1 år innan han verkligen hade en vilja att gå fram och hälsa på tjejer. Nu ytterligare ett år senare så har jag lyckats jobba med det här så pass bra att han faktiskt kan gå fram och hälsa på killar (till och de med skägg). Men det har inte varit helt enkelt.

Problem nummer 3 är att han var (och fortfarande är ibland) hanhundsaggressiv mot hanar han inte träffat tidigare. Jag har försökt med allt! Ignorera, stöta till, vända sig bort, hälla vatten på honom, avleda, platslägga… you name it… Det har gett ett visst resultat i alla fall. Nu kan han uppehålla sig i samma rum som okända hanar utan att flyga i taket, men jag litar inte på honom så pass mycket att jag vågar släppa honom fritt med andra hanar som jag inte känner. Det går framåt och vi fortsätter jobba.

Nu låter det som att Fritz är värsta monsterhunden som ingen tycker om, men han har en hel del goda sidor som gör honom till världens bästa hund.

På kvällarna kryper han tätt tätt och vill mysa. Han skulle lätt vinna OS-guld i mys. Jag har lyckats hitta hans arbetsmotor också vilket gör att han i många fall är en dröm att jobba med bara man vet hur man ska lägga upp det hela, han springer ALDRIG fram till någon hund eller människa på en promenad, det finns inte i hans värld. Han är också världens bästa tiggare. Hans lösa ögonkanter och lösa hud gör att det ser ut som att han inte fått mat på 10 år när han tittar en i ögonen.

Träningsmässigt har det gått upp och ner för oss. Agility tyckte han var roligt från första början så det har varit relativt enkelt, däremot kontakt/lydnadsträning har vi fått jobba rejält på. Att få upp en cockernäsa från backen har varit ett helt världskrig, men jag har lyckats! På senare tid har han även fått upp ett intresse för bollar, vilket underlättar enormt i träningen.
Viltspår tycker han är jätteroligt, men har i skrivande stund lite problem med spårstarter. Där blir han ofta osäker vilket resulterar i att han kan kissa, men våren 2009 är det anlagsprov för oss