Bryt ihop och kom igen

Tittade just på Grannfejden på tv3 och börjar fundera på vad det är med vägar och folk egentligen?!

I stort sett alla fejder handlar det om en väg och några som är osams. Oftast kan man nästa direkt säga vem det är som är ”boven” i dramat och man kan för sitt liv inte förstå hur någon kan vilja en annan människa så illa över en jävla väg!

Jag blir extra upprörd då mina föräldrar har hamnat i en sån där jävla vägkonflikt. Mina föräldrar som inte vill en enda människa illa. Det kan väl varenda en som umgåtts med dem intyga, och så hamnar de i kläm för att de vill hjälpa till och förbättra (ideelt), inte bara för de själva utan för en mängd olika människor. Att man ska behöva blanda in jurister, advokater, vittnen och hela köret för att vissa idioter är så inbitet konservativa och inte kan se långsiktigt eller för den delen heller realistiskt.

Jag blir bara så trött på människor ibland. Vad hände med att visa hänsyn och medkänsla?

Nu är sista agilitytävlingen för året över. Mamma och pappa gjorde ett bra jobb med middag på både upp och nervägen och det var guld värt! Skönt att ta en paus på nästan exakt halva vägen också.

Stugan vi bodde i var mysig och rymlig, men golven var obehandlade så man fick passa sig så man inte fick stickor i fötterna. Sängarna var störtsköna (det var ajg nog den enda som tyckte =) och täcket var jättemysigt. Jag sov som en stock!

Själva tävlingarna var faktiskt mycket bättre arrangerat än vad vad jag trodde. Det flöt på hyfsat bra på lördagen och på söndagen gick det raketfort!

Resultaten då? Jag trodde att jag skulle inleda tävlingen med ett nollat lopp, vilket vi aldrig har gjort tidigare. Men så förvånad jag blev då det stod att jag hade 5 fel på resultatlistan. Jag kollade på filmen och jag hade fått en vägran där Fritz gjorde en hur vid sväng som helst. Ingen som tittat på filmen kan se var det skulle kunna vara en vägran. Jag blev sååå besviken då det dessutom var ett agilitylopp och inte ett hopplopp. Skillnaden i resultat blev en tredje ist för en andra placering och jag skulle ha missat pinnen i alla fall, så det var väl lite tröst, men som sagt.. sjukt besviken.

Resten blev 3*disk. Jag var dock bara missnöjd med ett av loppen då Fritz både hade ögonbindel och bomull i öronen. Han lyssnade inte alls och drog iväg på egen hand…

Vi 4 som åkte upp hade 16 lopp på oss, men vi lyckades bara med en enda pinne. Den tog Josefin, men vi får glädjas åt det istället

Imorgon är det jobb 05-13, sen direkt iväg och hämta upp folk. Sen åker vi till Jokkmokk och agilitytävlingarna där! Vi kommer dock att göra ett stopp på vägen i Piteå hos mina föräldrar där min kära mor ska bjussa oss 4 på lite middag innan vidare avfärd

WIE!

Focus är inte Focus längre!

Han är förbytt!

Det började i gårkväll av att han låg och flåsade och pep i sängen, puffade och slickade på min arm. Jenny diagnostiserade honom som tonårskåt.

Idag när vi hade lydnadsträning i ridhuset så sprang han fram till 3 hundar!!! Focus springer ytterst, ytterst sällan fram till någon och drar han så kommer han tillbaka direkt jag ropar, men INTE idag. Vad hände?

Hopp-sitt-hopp höll på att driva mig till vansinne då tydligen agilityaussien i honom inte förstod att det var lydnadsaussien som skulle fram så han skällde hela tiden. Antingen på uthoppet, eller tillbaka hoppet, eller kanske till och med när han skulle in i fotpositionen. Dah!

Jag var ute på promenad efteråt med Ylva och hennes dvärgpudel Bodil och han totalt vägrade sluta ställa sig framför Ylva med en jättepinne som han ville ha kastad. Han brukar ge upp när man säger åt honom, med inte idag.

Sen på kvällen skedade han med mig i säkert fem minuter medan jag och Jenny såg film (filmen ”Upp”… en av hundarna personifierar Focus). Sen efter det låg han på divanen med Fritz.

Har han kanske lämnat valpstadiet nu? Det dröjde ju bara 1 år och 5 månader i så fall.

Nedan:

Focus och Fritz september -08

Vilken bra dag det har varit! Jag började med att göra en uppgift till Miljöbalkskursen och jag fastnade inte en enda gång.

Efter det lånade jag Idas agilityhinder som står på baksidan och tränade lite byten och starter (sitt kvar) med grabbarna. Det gick faktiskt jättebra för båda två även om Fritz (!!) flippade ut lite då och då. Det är sååå roligt med agility! Jag har dock kommit på att Focus mest troligt kommer att bli en skällare på plan, men vad gör det?!

Jag längtar längtar längtar till Jokkmokk i helgen! Det ska bli så kul att köra Fritz, och jag hoppas hoppas hoppas han har en dag då han går att kontrollera sen längtar jag jättemycket till debuten med Focus i mars också.

Jag och Jenny åkte ut till Ön lite senare på dagen och körde lydnad. Inkall med ställande och rutan stod på programmet för båda killarna och det gick bara fint. Fritz har verkligen börjat hitta rutan själv nu. Jag kommenderar från 20 metes avstånd nu och han drar utåt på en gång, får syn på rutan och då ÖKAR han farten mot den…. på första försöket.

Focus klarade rutan fint på 15 meters avstånd. Där ska vi träna mer säkerhet då han ibland glömmer bort att stanna på kommando och dra för mycket åt något håll, men han hajjar i stort sett var det handlar om och stannar alltid i den, även om det inte är perfekt.

Mina fina!

De senaste veckorna har bestått av mulna alternativt regniga dagar, men idag sken solen en liten stund och det var såååå härligt. Jag har saknat den! Vi traskade på en myr (bra muskelträning för alla tre) och var mycket off-road i skogen. HÄRLIGT! Tänkt att något så litet kan göra en så glad!

Jag hade en klicker och lite godis i fickan och tränade lite FF med båda på en grusväg där det gick förbi folk lite då och då. Focus har haft en tendens att börja gå för långt fram i position, så jag fokuserade bara på att få honom längre bak. Jag fick till det i slutet och vips var även trängningarna borta. Nu ska jag fortsätta att grundträna honom lite till innan vi börjar köra långa FF igen. Vi siktar på en 10a på FF i februari!

Fritz var sur och blöt, så vi tränade inte så mycket, bara lite kontakt.

De känns så bra båda två nu… synd att säsongen är i stort sett slut nu när allt börjar gå så bra!

Nu äntligen fick vi åka iväg för den första vinterträningen i agility! Jag studsade upp ur sängen och var taggad hela morgonen. Gick ut och kastade snöbollar till Focus från den första kvarliggande snön. DET var roligt tyckte räven! Fritz satt och skakade och tittade på.. Han var inte lika förtjust i det kalla blöta.

Vi började träningen med en bana med olika numreringar. En numrering var för lätt bana och den andra för lite svårare. Jag memorerade både för att kunna köra med båda hundarna. Klurig slalomingång för svår bana och en rätt svår slalomingång för snabba nybörjarhundar i den andra banan.

Focus

Varv 1: Lite flängande och drog framåt fast matte var 20 meter bakom, men ändå hyfsat kontrollerat för att vara första hela banan för oss. Hade blivit en vägran i slalomet, plus senare en disk då han hoppade över (alltså tog inte ) några hinder på vägen, men fort gick det!

Varv 2: Mycket mer fokuserat och slalomingången satte vi!! Shit vad nöjd jag blev! Han missade på ett hinder som han inte tog, men annars var han som en gud! Rookiefocus visar var hinderstöden ska stå från första början! Nu gäller det bara för min del att inte stressa fram honom för fort så vi inte missar att lära in GRUNDERNA ordentligt.

Fritz

Varv 1: Hej kom och hjälp mig! Fläng, lyssnar inte, hoppa på matte, men jag var ändå inte missnöjd. Han behövde en liten urladdning.

Varv 2: Fiiiint lopp. En miss på slalomet, men han tog ingången rätt, det blev bara lite i otakt och missade en pinne efter det. Lite rivningar när jag inte tänker, men jag tar på mig dem.

Summa:

Sjukt nöjd!! Fritz blev tung i benen efter ett tag (inte så konstigt med ridhusunderlag) och började riva massor på de följande kombinationerna så han fick vila. Men han är så fin! Focus imponerade stort på mig och fick till och med en kommentar om att han var mycket snabbare än vad han ser ut att vara.

Nu är de HELT slut! Skönt efter min sjukvecka….

Agility tävling i Jokkmokk (40 mil bort) nästa helg. Ska bli roligt att se vad Fritz kan prestera. Jag vill INTE ha 4 diskningar som resultat den här tävlingen igen

Nu är det klart och betalt till hund 2009!

Det ska bli så roligt att träffa Sandra och Andreas! De kommer att ha med sig både mammafocus och pappafocus, sen kommer även syster Orca med matte Frida dit. Sen ska det blir skitkul att se vad en amerikansk domare tycker om Focus.

Sen ska man ju inte glömma nordiska mästerskapen i agility! Snacka om motivationshöjande!

Längtar, längtar!

Livet i den Sandströmska villan är på sparlåga. Jag är fortfarande inte helt pigg och börjar jag försöka mig på promenader som är lite längre så svettas jag massor efter bara ett tag. Därför beter sig inte heller mina älskade småpojkar som de brukar heller.

Fritz tar det hela med ro, men har blivit extremt noga med när maten ska serveras. Halv 5 och inte en minut senare tycker han! Det lilla roliga som man får när matte är sjuk får INTE missas. När det inte är matdags ligger han i mitt knä eller på denna plats, som har blivit en favorit.

Fönstret är inte längre direkt rent längre.

Focus han vilar snällt mellan varven, men om jag så lite som visar en fot under täcket (som numera mest är i soffan, för så får man göra när man är sjuk) så sätter han igång och busar direkt! Om jag dessutom börjar röra mig i lägenheten och sen sätter mig i soffan igen, då springer han bokstavligen på ryggstödet till soffan och spanar ut genom båda fönstrena eller hoppar upp och ner bara för skojs skull. Om jag busar med honom lite, lite, om än det bara är att klia lite på magen.. ja, då ser det ut/låter det så här:

När jag senare spelade upp klippet på datorn så var Focus tvungen att utvärdera sin prestation och då såg det ut så här

Jag vet att det kanske inte var vidare intressant, men så här fördriver jag mina dagar och det minsta lilla roliga blir så mycket mer roligt när man inte har något att jämföra med

Jag satt och tittade på resultat från cockervärlden som den nörd jag är och trillade över en duktig hund.

Det jag dock fastnade på var höftledsresultaten… Jag har inte helt släppt Focus C-resultat, men jag har kommit till den punkt att det är något jag kan leva med (och förhoppningsvis han också), men nu när man börjar bli lite mer insatt så får man höra konstiga saker. Från C till A? Jag har bara hört folk prata om det, men nu står det svart på vitt på en hund som jag av en slump trillat över. Jag blir bara irriterad…