Bryt ihop och kom igen

En mycket bra helg måste jag säga. Lördag var vi som sagt på årsmöte på klubben, sen åkte jag och Jenny till Helene där vi drack vin och pratade allmänt strunt. Vi gick vidare till TC där jag faktiskt fick en mycket mer positiv bild av stället än jag haft tidigare. Skitkul hade jag!

Söndagen var det ett underbart väder så jag Helene, Jenny och Helenes kille Matte gick ut på isen och skulle grilla lite korv. Ingen ved hade vi så det blev mest rökta vaianter av krov till den lilla pinnveden vi hittade i skogen. Focus var überglad och försökte avverka halva skogen, medan Fritz satt och skakade på en fäll. Jag själv myste av att se solen för första gången på ett bra tag.

Kvällen bestod av ett dragpass på Kulla, och den här gången ramlade jag bara 4 gånger på det 6 km långa spåret. Mitt smalben är inte fagert n ska ni veta. Mitt blåmärke som jag skaffade mig förra gången jag åkte har växt och blivit gigantiskt och lite svullen och ömt. Men det är det lätt värt!

Nu när jag har dragit ganska mycket och Helene har lånat honom nåogn gång då jag inte hängt med har han fått enorma lår! Jag satt i soffan och Focus ställde sig mot ryggstödet och så skulle jag klia honom på låret. Jösses alltså. Det är nästan belgien blue klass på dem! Nja, kanske inte, men det är läckert att känna på dem när de spända!

Ikväll blir det en tidig kväll. Jag sov inte så mycket inatt eftersom att jag fick för mig att starta projekt-tvätta-bäddmadrass igår. Det var en väldigt blöt historia och sen ville aset inte torka. Därför har jag sovit utan bäddmadrass och jag kan meddela att även om man har ett överkast under så känns fjädrarna. Nu är madrassen på plats så nu väntar bara en kvällsrunda med de små innan John Blund ska få svepa mig i sina armar. Sov gott!

Idag har jag varit på årstmöte på klubben. Det var riktigt trevligt och de som hade fixat fikat hade gjort en tårta med ätbara bilder från året som gått på olika hundar/förare in action. Jag och Focus lyckades slinka med på en bild från prisutdelningen från appellspåret. Snyggt! Fick även 3 st rosor för att jag under året har utbildat mig till agilityinstruktör och tävlingsledare i agility. Kul att de uppmärksammar annars rätt blygsamma saker.

Jag gjorde dock ett dumt val innan jag åkte dit. Jag tänkte att jag skulle spara några mil på min bil och cykla till klubben (vad kan det vara… kanske drygt 7 km). Jag tycker att plogbilarna har varit så duktiga i år. Så fort jag gett mig ut på vägarna med cykel så har jag till och med noterat att det är så bra uppskottat.. men…. idag, bara för att jag valt att cykla långt istället för bara till skolan så har de naturligtvis inte plogat. Jag tänkte att om jag åkte vid 12 så skulle de med all säkerhet ha hunnit ploga på tillbakavägen iaf.

Under gårdagen/natten hade det snöat ca 4-5 cm så alla gångbanor var så knöiga och sliriga att när jag väl kommit mig till klubben blöt i svett (hade ombyte med mig tack och lov) så fortsatte händerna att vibrera ända in i klubbstugan.

En sak måste jag ändå säga om ”dagens ungdomar”. Idag var det de som lyste upp min väg. De bytte spår alldeles frivilligt för att jag skulle slippa cykla ut i den lite djupare delen mitt på cykelvägen. Det var så upplyftande att jag log bara av tanken på att de var så snälla. De medelålders och äldre jag mötte låtsades inte se min kamp för att hålla mig på cykeln utan tittade strängt ner i backen när jag på sladdigt sätt stog mig förbi.

Ikväll blir det festligheter och vin hos Helene och utgång. Ska bli riktigt trevligt att dansa bort den goda tårtan och mackorna vi fick på mötet idag (eventuellt måste ju även alkoholen också dansas bort =).

Igår packades de nya skidorna för en dragtur. Jag har inte haft det minsta intresse för drag tidigare, men när Focus verkligen drar mig framåt så har jag helt fått upp ögonen för det!

Det var rätt mycket lös snö på sina ställen och jag på mina rangliga icke skidkunniga ben gick det rätt tungt för både mig också Focus, så Helene och Meja seglade iväg långt före mig. Men vilken skillnad från när jag körde samma runda med vallningsfria klassiska skidor. En helt annan upplevelse. Jag fantiserade i varje kurva att jag var lika snabb som de man ser på tv i världscupen, men lika fort som jag tänkte tanken stöp jag med huvudet före i snön för att jag inte kunde hålla balansen i kurvorna

Eftersom att det i stort sett var första gången jag försökte mig på att köra skate så var det inte lätt! Varje gång jag försökte bredda skidtagen så föll jag handlöst med huvudet före och Focus fick ett gigantiskt tvärstopp. Imorse när jag vaknade hade jag ganska mycket träningsvärk samt ett stort blåmärkte på smalbenet som jag inte sett eller känt tidigare, men det som inte dödar, härdar, eller hur Helene?

Det är verkligen skitroligt roligt med drag, men för ovanlighetens skull så har jag faktiskt helt ärligt inga som helst tävlingsambitioner vad gäller drag. Jag har erbjudit Helene att ta honom om hon skulle känna för det någon gång, men jag tror inte att jag och Focus skulle vara en så bra matchning på dragbanorna. Dels för att jag inte kan åka skidor och har inte den tiden som krävs för att jag skulle kunna bli bra på det, och dels för att jag är lite i tyngsta laget för att Focus ska tycka att det är roligt att dra regelbundet. Sen är också aspekten att Focus inte springer så fort han kan om han inte har någon som drar före honom, för är det någon före…. ja, då trycker han på allt vad han kan. Det får helt enkelt bli en fantastiskt underbar hobbyverksamhet för oss. Det kan ju vara skönt som omväxling för mig. En gren där jag inte har kravet på mig att bli duktig, utan något som vi gör bara för att det är så roligt.

Kul att så många var intresserade av att diskutera i förra inlägget! Nog för att jag tror de flesta har samma åsikter i grund och botten vad det gällde just mitt påstående att jag vill ha arbetsmerier på föräldradjuren. Sen finns det hur mycket som helst runtomkring som också är viktigt och måste diskuteras, men man måste nog ta en sak i taget innan man kan sätta ihop det till en helhet. Det skulle jag vilja kunna göra senare i livet. Jag är just nu på research-stadiet.

Igår hade jag lite tråkigt och satte ihop en lite film från lite klickerträning med mina jyckar. Det är ingen intressant film alls egentligen, men jag gissar att det är fler än jag som har tråkigt framför datorn ibland

För att nu ingen ska bli jätteupprörd eller stött så säger jag med en gång att jag absolut inte är någon expert på området. Jag har ingen aning om det här med linjer. Jag har inte heller någon större erfarenhet av hundar och hunduppfödning, men jag har ett oerhört stort intresse och även en amatör måste få ha åsikter. Min åsikt idag handlar om meriter.

Vad gäller brukshundar tycker jag inte att man ska avla på en hund som inte har några som helst arbetsmeriter.

Anledningen?

Att en uppfödare kan säga att hunden är av bra psyke och bra motor och så vidare är visserligen bra. Men ska jag komma som valpköpare och bara svälja det med hull och hår? Visst jag kan välja en annan kull och kombination om jag väljer att inte lita på uppfödaren, men just när det gäller hundar som avlas fram för att arbeta tycker jag att det är konstigt om man inte vill visa upp att hunden verkligen KAN arbeta. Jag tycker att man åtminstone kan starta lydnad/agility/vallning eller vad man nu känner för, för att visa att man åtminstone har ambitionen att lyckas med något som de egentligen är avlade för. Jag säger inte att man ska ha championat hit och dit, men att man visar att hunden håller för att jobba med. Har man en riktigt bra hund så borde man kunna klara av i alla fall en start på någon form av prov, även om det kanske är föraren det hänger på hur långt man tar sig. Är man inte bra på att hålla sina egna nerver i styr, vilket jag har full förståelse för, när det kommer till tävling finns det säkert andra som vill ta sig an själva tävlandet om man känner att det är en hund värd att satsa/avla på.

Har man inte tid eller ork att meritera en brukshund som man vill avla på, har man då valt rätt ras?

Är det en så pass ung hund att den inte hunnit mogna för att klara av pressen på en exempelvis lydnadsplan, är det då en hund som man vill ska ha valpar efter sig just då? Den kanske aldrig mognar? Varför inte vänta tills hunden har mognat, skaffat sig meriter, eller i alla fall erfarenheter från en tävlingssituation/situationer av alla slag och para den senare? Eller om hunden över huvud taget är för ung för att kunna skaffa sig några meriter. Varför para den?! Det finns ingen säkerhet vad hunden kan framkalla för sjukdom när den är 8-9 år som kan vara ärftlig, så man behöver ju inte vänta så länge men att para en hund (görs väl främst på hanar isf) under 3 år tycker jag är underligt och att para en hund under 2 år tycker jag är vansinnigt. Du har ju ingen aning om vad hunden kommer utvecklas till för den är inte på långa vägar färdig.

Jag säger inte att alla som skaffar sig en brukshund måste masa sig ut till appellplanen och tävla agility eller bruks. Det jag däremot säger, är att jag tycker att det är en skyldighet som uppfödare att visa upp vad det är man har tänkt föra vidare. Inte bara muntligt utan även på papper.

Det känns jättelöjligt att bliså besviken av en så liten grej, men jag hade sett fram emot att tävla den 13e sååå mycket! Jag trodde att karensen för kennelhosta var 2-3 veckor, men efter att ha läst Carins blogg insåg jag att det var en hel jävla fucking månad! För 4 dagars hosta som Focus lyckades dra på sig. Jag får trösta mig med att han mest troligt åtminstone kan vara med i Nordmaling helgen efter. Åh, vad tungt det kändes!

Jag sökte förresten ett jobb i november som innefattade några dagars extraarbete under julhelgen. IDAG fick jag ett mail där de tackade för min ansökan, men att tjänsten gått till någon annan. Hmm.. undrar som jag skulle kunnat klura ut det själv?

Broder gjorde ett jättefint kollage till mig på älskade Fritz!

Det finns en del intressanta kullar runt om i Sverige just nu. Jag skulle mer än gärna ha en cockervalp från kullen som Kennel Frostworks har just nu! Jag gillar när uppfödarna inser att ett utställningschampionat inte går att jämföra med till exempel agilitychampionat och att de jobbar med hundarna. Att de sen har sjukt fina hundar gör ju inte saken sämre.

En annan kennel som jag skulle vilja ha en aussievalp från är Kennel Sugarwind’s. Där har jag inte sett någon av föräldrana live, men jag har träffat två st avkommor från tiken och jag tyckte att de var ruskigt härliga OCH vackra. Jag såg också ett klipp på när pappan tränade lite och han har det tryck i steget jag älskar. Sen att föräldrarna är röd och red merle är ju ett plus då jag är lite svag för den rödare varianten.

Men…. mamma, du kan vara lugn Att bara ha två hundar är betydligt mer attraktivt än önskan att skaffa en valp från en riktigt intressant kull, men drömma kan man väl få göra.

Idag fick jag PMet till lydnadstävlingen den 13e. Så himla kul! Årets första tävling och jag är som ett litet barn på julafton! Det var mycket färre starter i klass 2 än vad jag trodde. Bara 7 st och 6 st i klass 3, men det är ganska skönt. Jag har dessutom startnummer 5 resp 3 så det känns riktigt bra måste jag säga. Precis lagomt.

Det som också var roligt är att det är fler ”kändisar” som ska tävla än vad det brukar. Det kan ju hända att jag varit med så länge på lydnadstävlingarna runt Umeå att jag lärt mig vem de flesta är Men det är rätt skönt att veta, speciellt för platsliggningen. Annars kvittar det väl.

För den som är intresserad av startlistan så kommer den nog förmodligen ut här senare under helgen.

Jag längtar!!!!